Historik

Egna produktioner

 

Våren 2012


GENOM DEN TRÅNGA PORTEN

Scen: Södra Teatern

Text: Karen Armstrong

Textbearbetning: Sara Lindh

Regi: Rickard Günther

Projektioner: Peter Lundquist

Kostym: Maria Felldin

På scen: Sara Lindh


Presscitat:

”Stark Sara Lindh i kamp mot tiden”

”Sara Lindh är en stor skådespelerska som                                                                            precis vet hur hon ska ta in den stora

salongen, möta publiken en och en och

överbrygga den stora existentiella ensamhet

som rollen bär.”


”Rickard Günther har precist och rytmiskt                                                                                                                  regisserat detta monodrama om skuld,                                                                                                                  underkastelse och oskuld. Spelmässigt                                                                                                                                       är uppsättningen en stor

framgång med fin exakt närvaro.”                                                                                                      


Lars Ring SVD


2009-10    

                                                                                

Carola & jag

Scen: Teater Giljotin/Riksteatern/                               

Radioteatern/Parkteatern

Text: Sara Lindh

Regi: Jonna Nordenskiöld

Scenografi: Christina Ramberg

Mask: Sara Klänge

Ljus: Patrik Bogård

På scen: Sara Lindh


Presscitat:

”Sara gestaltar sig själv med styv

säkerhet och sympatisk humor”


”Storslagen frigörelse från ikonen Carola”


”Tät fysisk och musikalisk”


SVD


”En alldeles underbar syn”


Expressen


”Det är skickligt roligt och originellt gjort”


Aftonbladet


”Mästerligt framfört”


UNT


”En riktigt höjdare”


Teater Stockholm

2007-10    

                                                                                

Onda sagor

Scen: Uppsala Stadsteater/Stockholms

stadsteater/Blixten & co

Text: Pär Lagerkvist

Idé och urval av texter: Sara Lindh 

och Matti Bye

Kompositörer: Matti Bye och           

Kristian Holmgren

Scenografi: Peter Lundquist

Ljus: Lucia Sampognaro

På scen: Sara Lindh, Matti Bye

och Kristian Holmgren


Presscitat:


”Lagerkvist oemotståndligt framförd”


”Det har blivit en finstämd och stämningsrik

föreställning, som fångar stråk i den

lagerkvistska diktningen som bör ha utsikter

att tilltala en publik, som söker en stunds inre

samling från allt som annars lockar och drar.

Sara Lindh ger texterna en personlig och

eftersinnande tolkning med påfallande gehör

för deras skiftande stämningar och egenart.

I Peter Lundquists av musikinstrument översållade

scenografi deltar också två musiker, Kristian Holmgren

och Matti Bye. Det är även den sistnämnde som bistått

skådespelaren vid urvalet.”


”Det finns en rikedom på känslospår, tankeriktningar och livserfarenheter i det här texturvalet som kommer till ett alltigenom mästerligt framförande genom Sara Lindhs försorg. Den beledsagande musiken med många dissonanser i klangen återger atmosfären, fungerar som rytmiska kommentarer eller framhäver mycket effektivt pulsen och andningen i Lagerkvists ofta mångstämmiga noveller och dikter. Men det är Sara Lindhs förmåga att underordna sig texterna, använda sig som ett verktyg för dem och låta den egna skådespelarpersonligheten bli en resonansbotten för hela föreställningen som gör den så oemotståndlig.”

Bo-Ingvar Kollberg, UNT



”Sagoglans i mörkret”




”Kropp, röst och musikalitet. Sara Lindh och en cirkusskrotig tvåmansorkester putsar varsamt fram i sagoglansen.”


”Är det ingen skillnad på tal och sång för Sara Lindh? De framstår som samma uttrycksmedel där hon skickligt använder kropp, röst och musikalitet för att trollbinda sin publik. Hon sjunger text och hon gestaltar sång. Det är oupphörligt fascinerande att se på när hon gör detta i musikteaterföreställningen på C/O Stockholms Stadsteater.”


”Instrument, klädhängare, änglavingar, en gunghäst och annan bråte bildar med de tre på scenen en skräpromantisk liten teatermusikmaskin som strålar ut de vackraste syner och ljudbilder mot oss: onda vuxensagor om grymhet, girighet, makt, människan och överheten, livets lagars obegriplighet, döden, men också om kärleken.”

”Det är mörkt, men det finns tröst. Precis det som kan vara den omslutande kraften i en stund när man får en vidunderlig saga uppläst för sig. Med kropp, röst och musikalitet.”

Maina Arvas, Nummer











 

2007    

                                                                                

Astrid Lindgrens skattkista

Scen: Stockholms konserthus

Text: Astrid Lindgren / Sara Lindh

Regi: Jonna Nordenskiöld

På scen: Sara Lindh och

Kungliga filharmoniska orkestern


Till minne av Astrid Lindgrens 100-årsdag.


Ej recenserad.


2003    

                                                                                

Lulu´s lovsång

Scen: Teater Galeasen

Text:  Frank Wedekind

Bearbetning: Sara Lindh

Regi: Rickard Günther

Scenografi: Peter Lundquist

Kostym: Maria Felldin

På scen: Sara Lindh,

Niklas Fransson

och Bebe Risenfors


Presscitat:


SVD 030519

Egensinnig och vacker lovsång

till kärleken


”Uppsättningen färgas framförallt av

Sara Lindh som är en person med stor

utstrålning. Hon har en stark komisk ådra

och en fantastisk energi och närvaro som

gör att stycket går från att vara tragedi till ett

slags bittersöt komedi. Lulu har blivit beskriven

som ett vilt, vackert djur, på en gång oskuld

och bortom all moral men trots allt ett offer för en borgerlig moralism.

Här blir Lulu mer Sally Bowles än en martyr för förljuget dekorum.”


”Det solkiga sekelskiftet övergår här till ett livsrusigt 1920-tal som delvis liknar en tidig Brecht, som ju Rickard Günther kan så väl.”


”Sara Lindh är en naturkraft och alldeles märkligt lik en ung Annalisa Ericson. Publikkontakten, blicken och jävlar-anammat men också den rent fysiska uppenbarelsen, det starka genom det späda – en brygga slås över generationer.”


”Sångpartierna är formidabla uppvisningar av euforiska kval. Lulus liv och drama blir en röd tråd, en skissad bakgrund men inte så mycket mer: en arketypisk gestalt mer än en roll som här tolkas och gestaltas.”


”Vackert är det och mycket egensinnigt, en dryg timmas lovsång till kärleken hur eländig och smutsig den än kan synas.”


Lars Ring, SVD



”Saras lovsång”


”Rickard Günther och Sara Lindh har omarbetat Frank Wedekinds två enaktare om Lulu från sekelskiftet, till ett romantiskt sångdrama för en person och två musiker, utmärkta Bebe Risenfors, bas, och Niklas Fransson, piano.”


”Vilka mästerverk dessa slagdängor blir när Sara Lindh sjunger.”


”Lindhs röst är mörk och sensuellt grumlig, eller klar och längtansfull. Hon glider naturligt fram och tillbaka mellan tal och sång. Hon behärskar både komedi och tragedi och hon sjunger strålande bra.”


”Jag älskar Lulu. Jag kallar henne Sara.”


Gunilla Brodrej, Expressen



”Lulus kusligt sceniska närvaro”


”Det är med en närmast kuslig närvaro och en alldeles självklar scenisk auktoritet som Sara Lindh spärrar upp ögonen, knycker med fingrarna eller intar teatraliska poser.”


”Detta är inget mindre än en stor liten föreställning, en sällsynt lyckad konstellation mellan teater och musik som vet att balansera svärtan mot ett lockande tilltal.”


Claes Wahlin, Aftonbladet